En dag av eftertanke

Idag hade vi vår första lediga dag. Jag och Sami besökte Rödakors muséet. Det var en av de starkaste upplevelserna i mitt liv. Förutom att jag lärde mig om Röda korsets historia blev det en crashcourse i krigshistoria (av naturliga skäl). Det känns nästan omöjligt att berätta om besöket. Utställningarna bestod av foton, filmer, rum/kuber och en tidslinje på väggen där krig med fler än 10 000 döda, naturkatastrofer/epedemier med fler än 1000 döda och milstolpar i Röda Korsets historia fanns med. Det som slog mig var att kolumnen med krig blev högre ju närmare nutid vi kom. I början var det få mer eller mindre stora krig mellan armeér, idag pågår långt fler väpnade konflikter utan tydliga avgränsningar mellan parterna. En skrämmande utveckling.
Svårast att ta in var bilderna och filmerna där barn i krig fanns med. Skadade barn, föräldralösa barn, barn som kommit från sina föräldrar, svältande barn och döda barn. Och mitt i allt detta elände finns ändå frivilliga människor som hjälper.
Att besöka detta museum borde vara lika viktigt som att besöka förintelselägren.
Efter dessa fyra timmar var det med en tung känsla i bröstet som jag och Sami letade reda på ett ställe att äta på och försöka bli ens med våra intryck.