Det känns definitivt som om jag och alla andra är på upploppet nu. Tangentborden är glödheta för många, medans andras håller på att svalna. Några har åkt till Yvoire över eftermiddagen.
Det är en bitterljuv känsla som börjar infinna sig, vi sjöng "Vem kan segla..." tillsammans igårkväll på stranden, det säger kanske allt om hur de flesta av oss känner. Men jag börjar nog längta ganska rejält efter att få krama tjejerna och gubben därhemma, så bitterljuvt är nog ordet för dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar